En drös av olika kuvert står prydligt uppradade på arbetsbänken. Västervik, Malmö, Varberg, och Stockholm. Alla är de adresserade till platser utspridda över landet. De innehåller klockor av olika slag från både privatpersoner och etablerade klockbutiker. Allt från mindre kända märken, till lyxmärken som Rolex och även en och annan vintage Omega klocka. Till Lerum har de skickats för att bli ompysslade och reparerade i ett av få urmakerierna som finns kvar i dag.
– Min gissning är att det finns ett 20-tal i Sverige. Det finns inte många som kan reparera klockor idag och att då få hit klockor från alla olika städer är ett sätt för mig och mitt företag att kunna överleva, säger Kuldeep Singh, ägare av urmakeriet.
Verksamheten har varit etablerad sedan 1962. I början av sekelskiftet köptes urmakeriet av Mehima Singh, 67, och kort därefter tog han Kuldeep Singh som sin lärling. Nu är det Kuldeep som i tio års har drivit verksamheten. De kommer båda ursprungligen från Punjab i Indien, och även om de delar både kultur och efternamn, är de inte familj som många kunder tycks tro.
– Alla från Punjab heter Singh. Våra kunder här ser oss som pappa och son. Det är vi ju inte helt riktigt, men vi har blivit som en familj, folk frågar ibland ”är din pappa här?”, säger Kuldeep.
I Indien studerade han och jobbade extra i en klockaffär men det går inte att jämföra med Sverige, menar han då det var mer begränsat där. När han sedan började jobba på Urmakeriet blev Mehima en mentor och det är tack vare honom Kuldeep lärt sig att bemästra urmakarhantverket.
Det plingar melodiskt och rasslar till i butiksdörren. En dam på väg till sin väninna för 11-kaffet, eller ”elvis” som hon benämner det som, kliver in i butiken. Det är dags för ett batteribyte i hennes armbandsur. En snabb procedur som tar några få minuter. Praktiskt om man är en lokalbo, men utomsocknes får ofta planera för längre resor när de ska fixa sina klockor.
– Jag har folk som åker hit från Kungsbacka som bara vill byta ett batteri för att sedan åka hem. En kund åkte i fem timmar för att få tillverkat ett glas för sin klocka, berättar Kuldeep och fortsätter:
– Vi är en av två i Sverige som tillverkar glas till klockor som inte går att beställa längre. Det var en klocka från hennes pappa, det enda minnet hon hade kvar av honom. Man blir väldigt glad att folk tar sig hit.
Ett hantverk som kräver tid och precision
I Sverige finns det en urmakarskola i Motala, en av få godkända av schweiziska urindustrin, men där har Kuldeep aldrig haft tid eller möjlighet att gå. Han är helt självlärd genom jobbet i butiken.
Det är de gamla vägguren som pryder lokalens vita väggar som Kuldeep har kommit att specialisera sig på. Uren kan vara så gamla som från 1700-talet.
På ena arbetsbänken står en skål som innehåller små blänkande kugghjul och fjäderhus i mässing. Det är delar till ett franskt bordsur från 1800-talet som han håller på att reparera.
– En sådan klocka kan jag sitta och arbeta med i tre-fyra dagar. När jag är färdig kan den gå i 10-15 år till utan problem, säger han.
Arbetet med äldre klockor kräver både tid och precision, även efter när reparationerna är klara. Kuldeep åker även hem till sina kunder där de får hjälp att sätta upp sin klocka på väggen. Vissa klockor kräver extra omtanke även vid upphängning för att de ska fungera. Hängs de bara lite snett kommer de att stanna.
Klockorna på väggarna är robusta och detaljrikt skulpterade i olika träslag och metaller, medan de i butikens montrar är nätta och moderna. Under 20 års tid har Kuldeep mästrat dessa olika klocktyper. I lokalen där gammalt möter nytt, under sin mentors vingar.
– Det är här jag har lärt mig nästan allt. Jag lärde mig språket, att prata, att skriva och sedan det här [yrket]. Det hela handlar om att ha ett intresse. Man kommer aldrig bli helt fullärd men jag gillar att lära mig nya saker, säger han.
LÄS MER:Eldina Zahnér bytte karriär mitt i livet: ”Hittat min dröm”
LÄS MER:Katthemmet Djurens Samarittjänst lämnar Lerum – efter 40 år
LÄS MER:Försvunna kaniner väcker oro – polisens teori: ”Det är räven”
