Genom pandemi och kristider – de driver Sjölyckan

De stötte på Sjölyckan av en slump när de skulle ut och paddla kanot. Åtta månader senare var de stolta ägare av drömanläggningen vid sjön. Sedan tågade coronapandemin in och krossade drömmen i spillror.
– Bland de här tårarna och den här hopplösheten blev det något jävlar anamma, säger Monica Edvardsson.

ANNONS
|

För åtta år sen hade både Monica Edvardsson och Christian Wiksten precis skilt sig från sina tidigare respektive. Monica bodde i en Sjöbod på Tjörn och satt själv på ett café. Christian hade aldrig besökt caféet tidigare men just denna dagen fick han en ingivelse att han skulle svänga in bilen just där.

– Så ser jag Monika och så kände jag bara med en gång att oj, där är hon. Men jag var inte i den formen så jag kände att jag skulle våga gå fram, det visste jag, säger Christian.

Till slut tog han mod till sig, reste sig upp, gick fram till Monica och frågade, är det ledigt här?

ANNONS

– Och det var ju ledigt, så mycket det bara kunde bli, säger Monica och ler mot Christian.

De sitter tillsammans på Sjölyckans varenda med utsikt mot sjön Sävelången. Ovanför dem hänger ljusslingor som ger ifrån sig ett härligt gult sken. Sedan den dagen de träffades har de nästan aldrig varit ifrån varandra.

Vi gav oss inte, och åtta månader senare var allt klart.

”Vi bara ville ha det”

Paret var tidigt överens, de ville jobba tillsammans. Vad de skulle jobba med var inte lika viktigt. Christian arbetade som skådespelare och Monica som IT-ansvarig på en industri.

En dag åkte de till Sjölyckan eftersom de skulle hyra en kanot där och paddla på sjön. De blev störtförälskade direkt i det gula huset med den stora trädgården.

– Vi fattade inte vad vi skulle med det till, men vi bara ville ha det. Och som vi bearbetade de här två bröderna som ägde det. Vi gav oss inte, och åtta månader senare var allt klart med banker och jurister och allting, säger Christian.

I februari 2019 hade Sjölyckan officiellt bytt ägare. Med ägarbytet ingick en redan fullbokad kalender, full av fester, kalas och bröllop. Och en massa kanoter. Snabbt fick paret lära sig allt man kan tänkas behöva veta om kanoter och var de bästa öarna i Sävelången ligger.

– Första året så kom det folk från hela världen. Det var jättespännande. Det var som att man fick vänner man kunde åka till, säger Christian.

Tårar, magkatarr och migrän

En dag stod Christian i köket och lagade mat, köksradion var som vanligt på. Kalendern var fullbokad. De kände sig stolta över att ha rott i land alla bokningar själva.

– Och så började de prata om Kina och corona och något virus och allt det där, jag fattade ingenting, säger Christian.

Tre veckor senare var allt de hade jobbat för under året avbokat. De var förtvivlade, ledsna och framförallt rädda för vad som skulle hända med deras älskade Sjölyckan. Skulle de över huvud taget kunna behålla det?

– Det var tårar och magkatarr och migrän, säger Monica.

När man inte fick samlas i större sällskap försvann bröllopen, minnesstunderna och konferenserna som är en stor del av deras verksamhet. Samtidigt skulle banken ha sina pengar. De såg hur stora restauranger i Göteborg föll en efter en. Där och då bestämde de sig, de skulle ta sig igenom krisen.

Mindre sällskap kunde fortfarande paddla kanot, så där kunde de fortfarande få in pengar. Även om de inte tjänade storkovan på att hålla i tillställningar på åtta personer som var maxantalet tog de sig an dem ändå. För att få in sitt dagliga bröd började de göra helgkassar med måltider som folk kunde värma och äta vid köksbordet hemma.

– Vi sprang på alla bollar för att ha en kundkrets när det väl skulle släppa, säger Christian.

Det fanns en spänning och en revanschlust mitt i allt detta hemska också.

Paret minns tillbaka till en nyårsafton under pandemin då de ansträngt sig lite extra med en meny. Lite med glimten i ögat hade de lagt i ett ”journummer” som gästerna kunde ringa om de inte fick till det med maten. Sen började telefonen plinga och den fortsatte genom hela kvällen.

– Det var ingen som ville ha instruktioner utan de skickade bilder på maten när de åt och skålade, det var som att man fick kliva in i deras vardagsrum, säger Christian.

De båda ler åt minnet. Även om coronapandemin var en tuff period lärde de sig mycket på vägen.

– Vi vågade tänka utanför boxen. Vi tänkte nytt och vi tänkte galet ibland. Och vi har behållit mycket av det vi hittade för att det var så bra. Vi hade aldrig tagit oss fram dit så snabbt annars. Det fanns en spänning och en revanschlust mitt i allt detta hemska också, säger Christian.

Fullbokade

Glädjen var enorm när restriktionerna till slut släppte. Kalendern fylldes åter igen på bokningar. Denna sommaren är Sjölyckan fullbokad. De har bröllop varje helg från maj till september.

Christian och Monica jobbar heltid med Sjölyckan, i princip varje dag. Till sin hjälp har de an halvtidsanställd som sköter gården och lokaler och ett gäng extraarbetare som arbetar på tillställningar. Christians största ansvarsområde är köket, Monica är ansiktet utåt för Sjölyckan och sköter bokningar.

Som många andra företagare känner de av den ekonomiska krisen. Även om de är fullbokade upp till öronen.

– Tiderna gör att vi inte tjänar så bra, det är det som ställer till det, säger Christian.

Detta till trots har de planer och drömmar för Sjölyckan. Ett café kanske? Eller en teater eller musikfestival.

”Andra ögon öppnas”

Christian och Monica har nu varit tillsammans i åtta år och drivit Sjölyckan hälften av den tiden. Att både jobba tillsammans, bo tillsammans och samtidigt hålla relationen vid liv kan vara en utmaning, men inte för dem.

– Vi går inte och håller varandra i hand hela tiden. Du gör ju ditt och jag gör mitt, säger Monica.

– Sedan ses vi på kvällen. Då är det som att andra ögon öppnas. Då ser vi varandra utanför jobbet, säger Christian och tindrar med ögonen mot Monica.

LÄS MER:Lerumsduon spelar på skrot - och gör succé

LÄS MER:Här kan du hyra båtar i Lerum i sommar

LÄS MER:Lastbrygga blir konstfönster på Nääs fabriker i Tollered

ANNONS