Bildtext till artikeln om närvaroteam för hemmasittare: ” … Stenkulans skola, den skola som drabbats hårdast.” Detta kräver enligt mig en rejäl fundering över vår syn på elever som människor. Jag som själv jobbar med elevhälsa inom gymnasieskola i närliggande kommun, hade i veckan en SIP (samordnad individuell planering) med en nästan 17-årig elev som beskriver sin hela skoltid som ”bedrövlig.” Fundera lite på det ordet. Efter tio år i grundskolan beskrivs det av BUP att det inte finns en endaste del ur skollivet som varit tillräckligt positiv för att kunna användas för att bygga strategier för hur skolan ska kunna upplevas lättare idag.
Den eleven är bara ett exempel på en mängd elever som vi pressat genom grundskolan med minimalt med vuxna, eftersom kommuner drar ner och eleverna lider oftast i tystnad, alternativt skriker högt och blir mer exkluderade eftersom det inte finns vuxna nog att hantera symtom på missförstådda elever i dagens skola.
Tänk er att sitta i ett klassrum med 30 andra i din ålder. Mängder av information kommer åt ert håll, om ämnet, planering framåt, läxor, grupparbeten, viskningar i klassen, blickar och ansiktsuttryck och miner. Här finns mängder krav på prestation. Ni ska, förutom att prestera i skolämnen, redovisningar och på prov, socialiseras i gruppen och växa, skaffa vänner, mogna och gå igenom en pubertet kanske. Sen är det rast… Vila för vissa, men inte för alla. För vissa har aldrig lyckats knäcka koden av lek. För här lägger vi då till att du har utmaningar med att tolka det sociala samspelet, du kan inte förstå alla känslor, kanske inte läsa av minspel, du kan inte förstå konceptet med rollek eller förstå skolgårdens spelregler. Varenda minut är en kamp av tolkningsförsök. Otroligt utmattande. (En del av autism).
Vi kan slänga in ADHD till exempel. En hjärna som hela tiden lever just precis här och nu vilket leder till i praktiken att varje ny intresseblixt som passerar din hjärna blir ditt nya fokus plus en utmaning med att vara hyperaktiv. Detta i en miljö med många stolar som ska sittas still på, och kräver koncentration och fokus. Eller varför inte en ADD… en hjärna som förutom svårigheter med att behålla fokus också påverkar dina möjligheter att starta uppgifter, planera uppgifter och organisera uppgifter.
Dessa utmaningarna har inget med intelligenskvot att göra. Eleverna vet att de inte passar in, att de gör ”fel” eller att de inte når upp till omgivningens krav, förväntan eller norm. Unga elever förstår kanske inte varför, men de vet. Men de kan inte ändra sig. Det är ändringar i hur hjärnan och nervsystemet fungerar. Det är inte valbart för dessa elever.
Detta var en förenkling förstås av några utmaningar som elever kan uppleva, med ingen vilja att förringa. Ett närvaroteam är jättebra för de elever och föräldrar vi redan svikit. De 57 i kommunen som mår så dåligt av skolan att de inte längre klarar av att ta sig dit och närvara på undervisning ska självklart individuellt utredas. Men att påstå att vi inte vet varför vissa inte klarar av dagens skola är en skymf. Tro mig att många föräldrar skrikigt för döva öron då skolans budget inte överensstämmer med behov och verklighet. Till syvende och sist...
En skola kan inte drabbas av hemmasittare, en skola skapar hemmasittare.
Cecilia Lundgren, specialistutbildad sjuksköterska med inriktning skolsjuksköterska. Magisterexamen i omvårdnad
LÄS MER:Lärarnas villkor avgör elevernas möjligheter i Lerum
LÄS MER:Helens lägenhet är obeboelig – trots nödropen: ”Skamligt”