Enligt Johan och Linn är det inte alla lärare som ser till elevernas olikheter och olika behov, även om de borde göra det.
Enligt Johan och Linn är det inte alla lärare som ser till elevernas olikheter och olika behov, även om de borde göra det. Bild: Carina Svensson

Drastiskt olika utveckling för hemmasittande flickor

Med sorg och vanmakt ser Johan på en skola som inte har klarat av att ge hans dotter Tilda den skolgång hon behöver. Idag är Tilda deprimerad och går inte till skolan alls.
Även Linns dotter var en så kallad hemmasittare, men för henne har situationen vänt. Nu går hon till skolan – och får känna att hon lyckas.

ANNONS
|

För ett tag sedan berättade politikerna att det är 57 elever i grundskolan i Lerums kommun som har mycket hög skolfrånvaro och är så kallade hemmasittare.

En av dem som inte går till skolan längre är Johans dotter Tilda. Tårarna kommer vid flera tillfällen när han ska berätta om sin dotter och hur jobbigt det har varit för henne i skolan.

– Hon gick i andra klass när vi bad om hjälp för första gången, redan då var det tydligt att hon inte mådde bra när det hände lite för mycket i klassrummet. Hon behöver ha lugn och ro omkring sig, säger Johan.

ANNONS

Sedan dess har åren gått och hjälpen varit otillräcklig.

”Ett cyniskt experiment”

Tilda var ledsen och arg hemma.

– Men personalen beskrev henne som positiv och glad. I efterhand har jag förstått att det inte är ovanligt bland tjejerna som mår så här, de sätter ofta upp en fasad tills de kommer hem, säger Johan och fortsätter:

– Hon har berättat att hon ibland, när hon kände sig överväldigad och ledsen, gick in på skoltoaletten för att gråta. Och att hon låtsades göra saker för att ingen skulle förstå hur hon mådde. Det känns oerhört tungt att höra.

Även om situationen var tuff fungerade det hjälpligt under andra till femte klass.

– I sjätte klass kastades all kunskap överbord, vilket resulterade i att hon körde i diket och blev deprimerad. Hon var så orolig för att misslyckas, säger Johan upprört.

Han kan inte förstå varför det som hade fungerat i skolan i låg- och mellanstadiet nu över huvud taget inte togs i beaktande.

– Varför fördes inte personalens erfarenhet vidare? undrar han och fortsätter fråga:

– Är det här ett större problem än vårt? Brukar övergången från femte till sjätte plats vara problematisk för de här eleverna?

– Det känns som att vi utsätts för ett cyniskt experiment.

Tror att hon har NPF

Det var tydligt att skolgången snabbt fungerade allt sämre för Tilda. Och hon slutade ganska snart gå till skolan helt och blev också deprimerad.

Tilda har fått löfte om att få gå i en SU-grupp, som är en liten grupp, och det tror Johan blir bra. Men just nu kan hon inte gå till skolan, hon mår inte tillräckligt bra.

Johan är övertygad om att hans dotter har en diagnos inom de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna, NPF, vilka till exempel är ADHD, autism, språkstörning och Tourettes syndrom. Hon är dock för sjuk för att utredas just nu.

Har rätt till bra skolgång

För Linns dotter Alva var situationen liknande men förloppet ett helt annat.

– Nu är det några år sedan Alva började må dåligt i skolan, och skolbytet mellan femte och sjätte klass blev väldigt jobbigt för henne, säger Linn.

Föräldrarna och Alva var tydliga med vad hon behövde av skolan. Det var också så att hon hade en psykolog som var engagerad i att skolgången skulle fungera.

– Det kanske spelade roll för att hennes behov blev lite bättre tillgodosedda, men det ska inte spela roll, slår Linn fast.

Familjen misstänkte att Alva hade NPF-diagnos. Hon utreddes och de fick beskedet att så är fallet, föräldrarna vill inte avslöja vilken.

– Att hon fick diagnosen spelade kanske också roll, men samtidigt ska den inte göra det. Barn ska få den skolgång de behöver för att utvecklas så mycket de kan, det står på Skolverkets hemsida, säger Linn.

Har en positiv utveckling

Likt Tilda behöver Alva ha lugn och ro för att kunna koncentrera sig. Och vissa saker, som hörselkåpor, hade kanske fungerat men Alva ville inte sticka ut och vara annorlunda än klasskamraterna.

Även om övergången till sjätte klass var tuff har det börjat fungera för Alva. Hon har fått anpassningar som gör att hon kan gå i skolan.

– I början av sexan var det mer ord på papper än riktiga anpassningar. Det fungerade väldigt olika på olika lektioner. Och andelen frånvaro blev högre och högre. Hon kände att det var ett misslyckande, säger Linn och fortsätter:

– Men därefter har skolan anpassat skolgången så att den passar henne, och då har utvecklingen varit positiv. Jag tror att det var viktigt att hon fick känna att hon blev tagen på allvar. Och att hon fick lyckas.

Önskar förebyggande hjälp

Båda föräldrarna har hjälp av olika instanser i samhället, som barn- och ungdomspsykiatrin. Deras erfarenhet är att det finns hjälp att få, men att man själv rätt så ofta måste hitta den.

Det här är ett högaktuellt ämne. Johan och Linn läste om närvaroteamet, som politikerna har beslutat om för att få de hemmasittande eleverna till skolan, och hoppas att det ska hjälpa. Även om de hade önskat att arbetet sedan långt tillbaka skulle ha skett förebyggande istället, så att deras barn inte hade behövt må som de gör eller har gjort.

Förutom närvaroteamet har politikerna i majoriteten, Moderaterna och Socialdemokraterna, lagt sin största skolbudget någonsin. Och det finns pengar öronmärkta till att undersöka orsaker och få de 57 eleverna i kommunens grundskolor som har problematisk skolfrånvaro att komma tillbaka till skolan. Det finns också pengar för att eleverna ska stanna kvar i skolan när de väl har kommit tillbaka.

Fotnot: Namnen är fingerade.

LÄS MER:Oklart vem som ska driva planerad skola i Stenkullen

LÄS MER:Den politiska majoriteten satsar stort på skolan

LÄS MER:Stenkullen kan få ny skola och nytt bostadsområde

ANNONS