Emil Carlsson Rinstad, sångare, låtskrivare och pianist, släppte fem låtar på EP:n The Green.
The Green följer Halfway Through från 2020 och båda utgåvorna ut samlade på en fullängdsvinyl. Totalt har 200 vinylskivor tryckts upp.
Varför väljer du att göra en vinylskiva?
– För att det är väldigt kul att få hålla i musiken i fysisk form. The Green och Halfway Through är också besläktade, samma process, samma musiker, samma uttryck – så det känns logiskt att samla dem i en gemensam utgåva. Som ett bokslut.
Vad inspirerade dig?
– Mina låtar börjar antingen med att jag spelar något på pianot som jag tycker låter intressant och som jag sedan utvecklar. Jag frågar mig själv: "om det börjar så här, vart borde musiken i så fall ta vägen därefter?” När jag sedan har en form – vers, refräng, kanske en brygga – funderar jag: "en sång som låter så här, vad borde den handla om?", svarar han och fortsätter:
– Eller så får jag en idé till en text, ett ämne jag tycker är viktigt eller intressant, en frågeställning som jag vill undersöka.
Låten inspirerad av Johnny Cash
När låtskrivarprocessen är den senare formulerar han några fraser som han sätter melodi och ackord till.
De fem nysläppta låtarna har olika teman.
”Plötsligt vände solen" kom till efter Rysslands invasion av Ukraina.
– Vilket kändes som en lika abrupt förändring i omvärlden som om solen skulle vända och byta riktning, men utvecklade sig till ett mer allmänt utforskande av mörker, olycka och uppgivenhet.
"Stanna kvar" är en kärlekslåt.
– Men den handlar inte om den initiala, omtumlande förälskelsen, utan om den stilla glädjen i att, genom tillfälligheter, stanna kvar länge med en annan människa, förklarar musikern.
”The Green” handlar om svårigheten att balansera mellan egenintresse och den gemensamma livsmiljön.
– Om kopplingen/konflikten mellan ekonomi och ekologi kan man säga.
To the source är delvis inspirerad av Johnny Cashs inspelning av Nick Caves "Mercy Seat", som handlar om en man som ska avrättas i elektriska stolen.
– Men min låt handlar mer om ett finstämt avsked.
Och i "Nånstans i huvet" är Emil Carlsson Rinstad inspirerad av tankar han läst om psykologi och personlig utveckling.
Turnerat med stjärnor
Han har en gedigen erfarenhet på scen. Och har tidigare spelat i fyra världsdelar med andra artister. Med Kristoffer and the Harbour Heads gjorde han en turné med Debbie Harry, Blondie.
– Vi åkte kust till kust i USA. Hon var trevlig och väldigt cool, men brydde väl sig inte särskilt mycket om oss.
– En skitkul upplevelse. Vi fick spela på klassiska ställen. I turnébussen läste jag en biografi om Eric Clapton och han berättade om en spelning som Cream hade på Fillmore West i San Francisco och så skulle vi spela på samma scen med Debbie Harry. Det kändes stort, har han berättat i en tidigare artikel i Lerums Tidning.
Med Kristoffer and the Harbour Heads har Lerumsbon gjort många spelningar. Och med Maia Hirasawa turnerade han i Japan.
Spelar i Lerum
Han har gjort inspelningarna av de egna låtarna tillsammans med de välrenommerade musikerna Ola Winkler, trummor, och Josef Kallerdahl, bas. Den förstnämnda är känd från samarbeten med bland annat Ane Brun, Anna Ternheim och Jonathan Johnsson. Den sistnämnda hörs även i den nyligen grammisbelönade Hederosgruppen, och han har även spelat med Loney Dear.
Har du några spelningar på gång?
– Jag spelar på lördag (10/6) eftermiddag i skivaffären Wonderland Records på Brobacken i Lerum. Vi arbetar också på en releaseturné i höst.
Vad tycker du om de nya låtarna?
– Det jag vill åstadkomma är musik som känns äkta för mig själv och som har ett uttryck som jag kan bottna i och som är naturligt för mig. Jag vill helt enkelt bara skapa den musik som jag ska göra. Om resultatet är bra eller inte kan jag inte säga, men jag är nöjd eftersom jag själv upplever att låtarna är uppriktiga.
LÄS MER:Nya Lerumskören sjunger med hjärtats röst
LÄS MER:Hon är med och arrangerar Göteborgs 400-årsfirande
LÄS MER:Giovanni Nicoletti vill sätta Aludden i Lerum på kartan – med stora parkkonserter
