Lätta regndroppar smattrar mot fasaden på Lerums Arena. Iklädd svarta träningskläder strosar Sebastian Forsling, 21, bort mot gymnasiet och de gamla lokaler där hans basketresa började när han var barn. En Nike-logga och texten ”New Mexico” är tryckt på den tunna jackans framsida. Trycken ger en indikation på vart han spenderat sina två senaste år.
– Lite skillnad på vädret, att komma från 40 grader till detta, skrattar han.
Han har hunnit vara hemma i knappa två dagar och omställningen till svenska har börjat. Här och var smiter de engelska orden in. När LT senast träffade Sebastian Forsling våren 2021, hade han precis blivit värvad till Stockholmslaget Fryshuset till Svenska Basketligan, SBL. Därmed blev han den andra spelaren genom tiderna från Lerum Basket som tagit sig till högsta ligan. Men karriären i SBL blev en kortvarig vistelse då Sebastian i samma veva tog studenten och skulle ta sig över Atlanten för att förverkliga sina drömmar.
– Jag planerade att sitta ut första året för att öva upp mig och bli van vid allt det nya. Men när det blev dags att ta beslutet kastades två av mina lagkamrater ut och en position för mig blev ledig. Det var tur i oturen, berättar Sebastian och fortsätter:
– På två dagar gick det från att jag skulle sitta ut säsongen till att jag startade tretton matcher i den riktiga säsongen vilket är ovanligt som förstaårselev och som europé.
En ordentlig kickstart med andra ord. Sebastian berättar att även om laget inte presterade superbra under första säsongen kände han att hans personliga utvecklingskurva enbart gick uppåt.
– De bästa atleterna finns i USA och jag har sett så sjukt bra spelare där. En stor skillnad är hur man lär upp spelare i USA. Det finns så mycket fakta och kunskap bakom allt. Du lever liksom ett liv där din plan är utsatt för dig, du behöver bara följa den och arbeta hårt.
En mörk period
Hårt arbete blev det. Sebastian fortsatte att intensivt träna efter säsongen var över och innan han skulle tillbaka till Sverige för att spela med U20-landslaget på ett träningsläger inför EM.
– Jag var starkare, snabbare och hoppade högre. Allt var bättre, säger han.
Men bara tre dagar in på lägret ramlar Sebastian och bryter ett finger på högerhanden. Stressen börjar krypa på när han inser att han inte kommer kunna spela på grund av skadan och att detta möjligen kommer vara hans sista möjlighet att få representera sig på ungdomsnivå.
– Jag undrade vad min coach i USA skulle tycka. Jag blev satt i gips i tre veckor, sen bestämde jag mig för att ta av det för att kunna vara med och spela i EM.
Han poängterar att spela utan rehab efter att nyligen tagit bort ett gips inte är något han ”rekommenderar” någon att göra. Laget slutade till slut som femma. Nöjd och taggad på sin kommande säsong återvände han till USA.
– Jag kommer tillbaka och tre veckor in får jag en armbåge i tinningen och en kraftig hjärnskakning. Det var början på en väldigt mörk period, berättar han.
Hela försäsongen kantades sedan av problem och föll totalt mellan stolarna för Sebastian. Hjärnskakning, bihåleinflammation och sedan att skadat ledband i foten bytte av vartannat, och gjorde att han i stort sett inte kunde få spela något under säsongen.
– Det skadade självförtroendet jättemycket. Man sitter där och kan inte göra det man kom dit för att göra. Det var också jobbigt att vara långt ifrån sin familj och trygga punkt här.
Alltid känt sig underskattad
Han upplevde det svårt att finna sig tillbaka in i rytmen och att behöva bygga upp självförtroendet som var på botten. Det var en tung tid för Sebastian men han gav inte upp.
– Det tar på ens kraft och det mentala. Jag trodde inte ens på mig själv. Det var ett mentalt tufft år. Men jag är en väldigt positiv människa så jag försökte se det positiva och att vara stolt över mig själv.
Men så händer det som inte får hända igen. Sebastian får en fraktur i armbågen under en match i februari och tvingas sitta ute matcher i en och en halv månad till.
– Det är inte en säsong man är jättestolt över, det finns inte så många ljusa moments.
Alla motgångar ledde till ännu hårdare träning, att bygga upp ”den inre styrkan” och i slutet blev det ändå en hyfsat bra säsong för Sebastian. Han återvände till Sverige för en vistelse i maj och fick då ett samtal han inte trodde han skulle få. Det var assisterande tränare för seniorlandslaget som frågade om Sebastian var tillgänglig för ett träningsläger avsatt för att förbereda landslaget inför OS-kvalet.
– Jag visste att det närmade sig med kallelser till landslaget. Men jag tänkte att jag inte kunde få det eftersom min förra säsong var så dålig. Det var helt sjukt. Jag var så stolt över mig själv, säger han.
Alla timmars extraslit ledde till något bra och nu är Sebastian snart iväg för att förhoppningsvis ta sig till OS-kvalet och sedan bli en del i Sveriges OS-trupp för Paris 2024.
–Jag har gjort detta på juniornivå tidigare men inte på en sådan här hög nivå. Det är fint att se att allt jobb lönar sig. Jag har alltid varit en så underskattad spelare, säger han.
Fullt sikte på OS i Paris 2024
Det är ett historiskt OS-förkval som Sebastian nu beger sig mot. Aldrig tidigare har det arrangerats ett förkval. Sverige är ett av de 40 länder som missade Basket-VM och nu har chans att ta sig till OS-kvalen som hålls i juli nästa år.
– Jag tror det är alla barns dröm att få representera sitt land på högsta nivån. Jag är over the moon och så sjukt taggad. Varje gång jag tidigare satt på mig den gula dräkten så känner jag att det finns det ingen känsla som att stå där och representera sitt land.
Det är 15 spelare som ska bli 12 innan Sverige beger sig till kvalet i Istanbul 12-20 augusti. Om Sebastian Forsling blir en av de 12 spelarna återstår att se, men efter en tung tid av motgångar är glöden inom honom märkbar.
– Jag älskar det jag gör. Jag kanske inte krigar som de gör på krigsfältet men jag krigar på ett annat sätt och att få bära sitt lands namn på framsidan är något av de bästa känslorna som finns, säger han.
LÄS MER:Emelie Borg Nilsson klarade världens tuffaste endurotävling
LÄS MER:Emmas EM-revansch – efter alla petningar
LÄS MER:Vinnarskallen Ronja Kylén från Lerum – en av svensk simnings största talanger
