Förhoppningen var in i det sista att Lerumsprofilen Tor Herngren skulle kunna vara med på premiärvisningen av Störst av allt är kärleken – en film om Tor & Margareta Herngren. Men så blir tyvärr inte fallet då han avled 13 september.
– Oerhört ledsamt. Tor hade verkligen sett fram emot att vara med på visningen, men nu blir det inte så, säger Stefan Quinth som tillsammans med LaVonne Quinth, står bakom filmen i sitt bolag Camera Q.
Premiären går av stapeln i Dergårdsteatern nästa söndag, den 22 oktober, och det bli inte bara filmvisning utan också ett kringarrangemang med gäster och mycket musik.
– Det blir en annan typ av premiär än vi hade planerat, men det blir ingen sorgehögtid utan en glädjehögtid där vi minns Tor Herngren, även om jag tror att det kommer fällas en del tårar, säger filmaren.
Han var vän med Tor sedan länge och påbörjade filmen om honom för en tid sedan.
– Det började med att Tor följde med mig på en filmresa till Afrika. Vi kom bra överens då och har alltid kommit bra överens sedan. Vi har dessutom ett gemensamt filmintresse, säger Stefan.
Sedan dess har det blivit en lång rad resor tillsammans.
Man med stort hjärta
Men Tor hade inte bara en stark äventyrslusta, han var en stark karaktär i Lerums kommun, dels på grund av engagemanget i Hela Människan. Och där var han med om att skapa en varm gemenskap – med målet att deltagarna ska få ett mer fungerande socialt liv och bli fria från sitt alkohol- eller drogmissbruk.
Deltagare och verksamhetsledare från Hela Människan kommer vara med på premiären. Christine Jomansson, som är verksamhetsledare, konstaterar i filmen att Tor är en man med ett stort hjärta och ett engagemang som man inte alltid möter.
Filmen kommer att ändras lite innan premiären, så att informationen om att huvudrollsinnehavaren har avlidit kommer med.
– De flesta i Lerums vet nog det, men vi kommer även visa filmen på andra ställen i landet, säger Stefan.
Berättade om sorgen
Tor hade dessutom ett politiskt engagemang, och var under en period Kristdemokraternas toppnamn i kommunen. Även då drev han medmänskliga frågor, till exempel i sin roll som ordförande i vård- och omsorgsnämnden. Han har också varit engagerad i nykterhetsrörelsen.
Inledningsvis handlade filmidén mycket om äventyrsresorna till Afrika, filmandet och Tors engagemang i samhället. Sedan blev Tor allt sjukare i cancer. Och då kom sjukdomen att bli en viktigare del av berättelsen.
Tor har sedan lång tid tillbaka prostatacancer. Länge hölls sig värdena i schack, men nu har de försämrats kraftigt.
Filmarna och Lerums Tidnings reporter var på plats dagen efter att Tor hade fått beskedet att han inte längre skulle få bromsmediciner för prostatacancern, och att medicinerna inte längre hjälpte. När han skulle beskriva hur det kändes att få beskedet kom tårarna.
Och den stora kärleken
Efter ett tag stod det klart att det inte gick att göra filmen utan att Margareta hade den andra huvudrollen. För filmen handlar förvisso om Tors stora engagemang för andra, resorna runt om i världen och om hans kamp mot cancersjukdomen. Men främst är det en film om Lerumsparets kärlek som är i fokus.
Tor och Margareta träffade varandra efter att hon hade mist sin man i en drunkningsolycka och blev ensam med ett litet barn.
– Vi var ett gott gäng i Gråbo som ville stötta Margareta när vi hörde vad som hade hänt så vi började besöka henne, berättade Tor i en artikel i våras.
Hon inflikade:
– Jag hade ingen tanke på att träffa någon karl. Men så hände det. Vi satt i baksätet på en bil och så lade han armen om mig. Sedan sa jag till mamma att det är en så snäll kille som ringer. Jag sa också att jag trodde att han var intresserad av min yngre syster, för Tor är yngre än mig och de var ungefär jämnåriga. Men det var mig han var intresserad av.
I en ännu tidigare intervju fick Tor frågan vilken som är hans mest minnesvärda upplevelse, och han svarade:
– Den 18 mars 1955. När jag som 21-åring muckade, kom med tåg till Alingsås, stod min Margareta med sin son där. Bertil adopterades senare och blev även min son. Margareta hade två år tidigare förlorat sin make genom en drunkningsolycka i Aspen. Vi hade bestämt att gå till juveleraren där vi beställde förlovningsringarna. Det glömmer jag aldrig. Vi firade nu vår 67:e förlovningsdag.
LÄS MER:Nya Lerumskören sjunger med hjärtats röst
LÄS MER:Hjärtats och Gatans röster gjorde en stark föreställning
LÄS MER:Tors liv blir film – visar glädjen, kärleken och sorgen
