Stödet har översköljt 18-årige Ludwig Andersson sedan LT:s artikel om hans osannolika resa tillbaka till livet efter en svår busskrasch i Lerum i fjol.
Det märks inte minst på Ludwigs hjälpkonto, dit allmänheten kan skänka pengar sedan två veckor tillbaka. Det är ishockeyklubben Bäcken HC, Ludwigs tidigare klubb, som ansvarar för kontot.
– Det har gått över förväntan. Vi publicerade förra veckan och vi har lite drygt 200 000 kronor på Bäckenkontot, säger Hannes Eriksson, klubbens a-lagstränare.
Målet är att nå 400 000 kronor, berättar han. Det anses kunna täcka kostnaderna för ett rehabiliteringsläger i Warszawa, Polen, som Ludwigs familj har fått upp ögonen för.
– Vi vill dit så fort som möjligt, som ett första steg, säger Pernilla Andersson, Ludwigs mamma.
Hockeyklubb ska sälja klistermärken för Ludwig
Ludwig Andersson beskrivs som en lovande hockeytalang innan kraschen i december plötsligt förändrar allt. Olyckan skakade om kompisarna på hockeyklubben, berättar Hannes Eriksson.
– Det var som att gå in lite i en vägg i december när det hände. Både a-laget och j-20 träffade kuratorer och präst.
Han fortsätter:
– Det var ett chockartat tillstånd och något som var väldigt vackert var att laget gick ihop. Man umgicks varje dag med varandra.
För hockeyklubben fanns det inga andra val än att stötta den klubbkamratens väg tillbaka.
”En ruskig tävlingsskalle, hatade att förlora.”
Men Hannes Eriksson och hockeyklubben vet att familjens behov av finansiellt stöd kommer att finnas kvar även efter Warszawa: Till redskap i hemmet, personlig assistans och kanske till fler rehabiliteringsresor.
Därför planeras ytterligare hjälpinsatser för att få in mer pengar.
– Vi kommer sätta igång med en klisterlappskampanj som kommer att lämnas i varje kansli när vi kommer till ishallar i södra Sverige. Den klisterlappen kan man sätta på sin hjälm. Då köper man helt enkelt en lapp och pengarna går till Luddes konto, säger Hannes Eriksson.
Ludwig begränsad av sin hjärnskada och kropp
Det är många som har berörts av Ludwig Anderssons historia. Välönskningar har kommit in till LT:s redaktion från flera läsare, som även berättat hur de skänkt en slant.
Några av dem har även haft yrkesmässig erfarenhet av rehabilitering och önskat komma i kontakt familjen för att ge råd.
”Vi känner att Ludwig är där.”
Det var förra månaden som Pernilla Andersson, Ludwigs mamma, vädjade till allmänheten att öppna sina hjärtan för sonen, i hopp om att så småningom kunna skicka honom på rehabiliteringsläger utomlands.
Där tror hon att Ludwig kan påbörja vägen med att återuppväcka delar i hjärnan som i dag är nedsläckta.
Känns det hoppfullt?
– Ja, det tycker jag absolut. Vi känner att Ludwig är där. Han är ju med oss, han förstår när vi pratar med honom, men är begränsad av sin hjärnskada och kropp. Men vi är väldigt hoppfulla, det är vi, svarar Pernilla Andersson.
Ludwig lever nu på ett boende i Göteborg och han kommunicerar genom att blinka. Han har drabbats av hjärnskadan afasi efter busskraschen, men kan säga ”mamma”, ”pappa” och ”ja”. Ofta frustreras Ludwig av att orden inte kommer.
Vill ha fokus på rehabilitering dygnet runt
Pernilla Andersson märker emellertid en förbättring på sonen jämfört med förra månaden, då LT pratade med henne senast. När LT pratar med mamman nu har sonen just drabbats av ett bakslag, och behandlas för lunginflammation på Sahlgrenska.
– Jag tycker han är piggare och lite mer rörlig, det är han faktiskt. Men sedan kommer bakslag som den här lunginflammationen, så nu är han jättetrött. Men samma dag som han insjuknade var han jättepigg. Hans pappa tog med honom till gymmet så han fick känna lite på hantlar, inte för att han kulle träna men mest att han skulle få känna på känslan. Så han har varit pigg och vaken, säger Pernilla Andersson.
Men hon är övertygad om att sonen kan göra än större framsteg – och menar därtill att den rehabiliteringen som erbjuds honom kostnadsfritt i Sverige inte räcker till.
– Det är flera som hör av sig med samma erfarenhet, dels med stroke eller hjärnskada: Att rehabiliteringen är väldigt begränsad och att det kanske inte finns den rehabilitering som behövs.
Så fortsätter hon:
– Rehab-personalen som vi har nu är fantastiskt duktiga, de arbetar ju i sängen med honom, men det är ju en kort stund. Men resten av tiden sitter han ju i rullstol eller får ligga i sängen och vila, och det känns som att det inte riktigt räcker till.
Optimistiskt i Ludwigs omgivning
Idén om lägret i Warszawa kom från en vårdpersonal som tidigare har jobbat med Ludwig, berättar Pernilla Andersson. På lägret jobbar man mer intensivt.
– Dels har du ju läkare på plats hela dagen och sedan har du en helt annan rehab. Där finns till exempel bassänger, andra maskiner, verktyg som man lättare kan arbeta med och framför allt att det är mer tid, att det inte bara är en halvtimme-timma varje dag, utan där är det dygnet runt. Man måste vila också, men det är flera pass om dagen, säger Pernilla Andersson.
Om allmänheten fortsätter sluta upp bakom Ludwig Andersson kan rehabresan bli möjlig.
Hannes Eriksson är övertygad om att det ska gå.
– Det är helt fantastiskt. För varje inlägg som vi lägger upp så rasslar det till. Det känns som att väldigt många har berörts, säger han.
Hur skulle du beskriva Ludwig?
– Otroligt målmedveten, viljestark, en ruskig tävlingsskalle, hatade att förlora och väldigt, väldigt talangfull, svarar Hannes Eriksson.
Den som vill skänka pengar till Ludwig Andersson kan donera via Swish-appen till Bäcken HC:s hjälpkonto, på nummer 123-204 04 34. Insamlingen anordnas via den öppna Facebook-gruppen Hjälp Ludde med rehab.
LÄS MER:Efter busskraschen i Lerum – Ludwig Andersson, 18, pratar med blinkningar
LÄS MER:Polisens slutsats: Busskraschen i Lerum en tragisk olycka
LÄS MER:Pojke på sjukhus efter busskrasch i Lerum – skola i chock
