Genrebild.
Genrebild. Bild: Lovisa Essunger

Insändare: Våra lärarhjärtan gråter

Våra lärarhjärtan gråter när vi ser hur eleverna kämpar och anklaga sig själva för sina misslyckanden, skriver signaturen Lärare i Lerums kommun.

ANNONS
|

Det var så konstigt att läsa kommentarerna i LT från uppstartsmötet med rektorerna ”Allt var lugnt i skolstarten”. Vi som befunnit oss i verkligheten har en helt annan bild. Desperata elever har lämna skolor i affekt. Elever har vägrat komma till skolan för att tryggheten tagits bort. Elever har blivit nerslagna, tänder har blött, blåmärken har upptäckts på små barnkroppar lagom till läggning. Elever klagar på huvudvärk i slutet av dagen för att ljudnivån varit för hög. Ipads och hörselskydd delas desperat ut till höger och vänster. Specialpedagoger lägger sin tid på att vara i omklädningsrum och äta med elever istället för att utreda och hjälpa de elever som har svårigheter. Lärarna springer mellan de två platser, som de enligt schemat, ska befinna sig på samtidigt och ser ut som om de snart ska gå i mål i Vasaloppet.

ANNONS

Listan på tillbud i uppstarten är den längsta någonsin. Att beskriva det som lugnt är så konstigt. Att föräldrar och lärare ska behöva skriva de här insändarna och förklara verkligheten på Lerums skolor är så konstigt. Att vi nu 2024 upplever Lerums styrande politikers retorik som om vi bodde i en rysk eller kinesisk provins, är så konstigt. Att sektor utbildning upprepade gånger uttalar sig om att ”det kan bli för mycket lärare” är så konstigt. Att vi lagt så stor del av vårt yrkesverksamma liv på en plats där vi likställs med ohyra, något man helst vill bli av med, är så konstigt.

Vi anade ju att våra röster om hur det var ställt på skolorna inte nådde fram den byråkratiska vägen, men att det var så här illa, att man kallade en sån här start lugn. Att det var så man såg på oss lärare. Det är svårt att ta in, så konstigt.

Att sektor utbildning fortfarande hävdar att skollagen följs i Lerums skolor är det konstigaste som hänt. Vi som befinner oss i verkligheten lägger armarna i kors och skakar våra huvuden. Det är skamligt hur ni behandlar våra elever och barn. Hur kan man ta så lätt på den mest avgörande faktorn i en människas liv. Är inte det konstigt?

Våra lärarhjärtan gråter när vi ser hur eleverna kämpar och anklaga sig själva för sina misslyckanden. Det är inte konstigt, det är så barn fungerar. Kan någon ta ansvar för den situation som nu råder? Ge er ut i verkligheten och håll lektioner, läs tillbud, upplev ljudnivån och interaktionen på skolgårdarna. Bilda er en egen ”icke tillrättalagd” uppfattning av situationen. Det är uppenbart för alla att det inte är en frisk kommunikation i Lerums kommun kring skolan. Misskommunikationen går hela vägen från skolnämnden ner till rektorsgruppen. När man ser det i det här ljuset så blir ingenting konstigt. Bara bottenlöst sorgligt.

Lärare i Lerums kommun

LÄS MER:Anklagelsen: Risker i skolan undanhölls medvetet

LÄS MER:För en skola som främjar respekt och ansvar

LÄS MER:Skolinspektionens besked: Lerums kommun bryter mot skollagen

ANNONS